Linplantan

Lin, Linum usitatissimum, ”arbetslinet”, Linnés välfunna benämning, är en ettårig, 50-130 cm hög ört med en mycket tunn, fiberrik stjälk, upptill förgrenad.

Den har växelvis sittande smalt lansettlika blad och blommar i juli med medelstora blommor, som i regel är ljusblå eller vita men rosa och lila förekommer också. Varje enskild blomma är utslagen endast några få timmar under en enda dag men många blommor på varje stängel gör att linfältet blomstrar vackert under 2-3 veckor.

Den mogna frökapseln är femrummig och nästan klotrund och innehåller 10 st. hoptryckt äggrunda, glänsande bruna frön. Odlingen inriktas antingen mot spånadslin eller mot oljelin. Spånadslinet har en ca 8 dm lång, ogrenad stjälkdel med långa fibrer och i jämförelse med oljelinet få frökapslar. Oljelinets fibrer blir korta och grova. För närvarande har de ingen kommersiell användning men kan med kvarsittande omogna frökapslar bindas till vackra kransar.

Linstjälken har i tvärsnitt en mycket regelbunden och karakteristisk byggnad. Ytterst finns hud och grön, stärkelserik grundvävnad. Därefter följer bastskiktet där fiberknippena ligger inbäddade i växtlim (pektin). Varje fiber, i princip lika långt som linstrået, består egentligen av ett stort antal, 25-40 mm långa elementarfibrer -enskilda celler- förenade genom mittlamellen, som består av hemicellulosa, lignin och pektin. Innanför bastskiktet ligger näringsledningarna, tillväxtskiktet och sedan veden, som ombesörjer vattentransporten och omsluter märghåligheten i stjälkens mitt.
Klicka på bilden för större format.

Antalet fiberknippen i bastskiktet är vanligen 25-35. Varje fiberknippe innehåller i genomsnitt 10-20 elementarfibrer. Skillnaden mellan spånadslinets och oljelinets uppbyggnad ger en förklaring till varför oljelinets fibrer inte kunnat få kommersiell användning.

Denna märkvärdiga växt har sedan årtusenden tjänat kulturer alltifrån mumiers lindor till senare tiders textilier från damastvävnader till grovhanddukar. Egentliga avfallsprodukter existerar knappt, fröna används till oljeframställning och i livsmedel, skävorna (vedämnet) duger bra som bränsle i linberedningsverk och till och med dammet har fått användning för tillverkning av filter.