Linet är Hälsinglands landskapsblomma.
Linodlingen i Hälsingland hade mycket stor betydelse främst under 1700- och 1800-talen. Stora arealer besåddes med lin och linhanteringen gjorde stora tekniska framsteg. Linberedningsverk som drevs med vattenkraft anlades runt om i landskapet och underlättade de annars mycket arbetskrävande momenten med bråkning och skäktning av linet.
Hälsingland har ett gynnsamt klimat för linodling. Detta i
kombination med gediget kunnande samt tidig skörd har gjort vårt
hälsingelin vida känt över världen.
I Flors by i Mo innanför
Söderhamn anlades på 1700-talet ett linnemanufaktori som tillverkade
damastdukar och servetter till de flesta av Europas hov. Även segelduk
till den tidens stora segelfartyg, linnelärft och andra produkter av lin
tillverkades vid Flor. Verksamheten där pågick i drygt 100 år och
behövde stora mängder råvara. Linet odlades inte bara i Hälsingland utan
även i övrigt i ett område från Uppland i söder till
Ångermanland-Jämtland i norr.
Flors linnemanufaktori drev även spinnskolor för att få fram
så fint lingarn som möjligt. Detta blev grunden till en mycket högt
stående linkultur med höga kvaliteter som kännemärke. Linodlingen gav
dessutom en icke föraktlig inkomst till odlarna och deras spinnande
kvinnor som klart bidrog till hälsingeböndernas välstånd. Många stora
hus och en hel del silver är resultatet av hälsingarnas linodling. Den
gav kontanter till naturahushållet!
Med bomullens intåg på den svenska textilmarknaden på 1800-talet avtog den svenska linodlingens betydelse
Under andra världskriget anlade man ett stort linberedningsverk i
Hybo i Ljusdals kommun och uppmuntrade bönderna att återuppta
linodlingen. Detta för att kunna producera inhemska textilier igen. Men
verksamheten där upphörde snart och därmed linodlingen i större skala.
I dag odlar hemslöjdare runt om i landskapet lin igen. I liten skala
och för att hålla traditionen vid liv. Vi odlar och bereder
hantverksmässigt till glädje för oss själva och andra. Tyvärr har en
stor del av det gamla kunnandet gått i graven, men cirklar i linodling
och beredning med duktiga handledare får i dag ersätta kunskapen
överförd från generation till generation.
Hälsingelinet växer och traditionen lever vidare.
Källa: Studieförbundet Vuxenskolan